Hur jag ska bli tydlig nog

Tänkte börja inlägget med att jag numera är 80 år. Jag börjar fundera över vart man kan beställa en rullator över nätet, alternativt en rullstol, men detta får mig att tänka på att jag då även måste finna mig en form utav trapplift som tar mig upp i lägenheten.
Så vi glömmer det, helt enkelt.

Jag har funderat på det här med övertydlighet. Jag måste öva mig på det. Om jag säger en sak måste jag vara väldigt närgången i själva DETET istället för att säga något som faktiskt kan betyda flera saker. Säger jag att "jag vill ha lite ketchup på korven" betyder det egentligen för mig att "jag gillar inte ketchup men det går faktiskt an med lite på om det nu skulle vara så att du inte råkade höra vad jag sa".
Jag går liksom in med inställningen att personen i fråga kommer göra fel, för att liksom förbereda mig på att det kan gå fel helt enkelt. För låt säga att jag säger "jag vill INTE ha ketchup" och det råkar bli med ketchup i alla fall, då slipper jag bli en sådandär "jaha, vad var det jag sa! Visste att det skulle bli fel, ska det vara så svårt?!".
Sen så kan jag väl inte direkt säga att jag hatar ketchup heller och de gånger jag har sagt "jag gillar inte ketchup" får jag värsta utlägget om "hur kan man inte gilla ketchup? Det är ju det som gör maten!".
Jag vet inte riktigt, inte är det jag som gör maten i alla fall, det brukar vara min karl, men.
Ja.

Det jag ville komma fram till var att det kan vara lite svårt att säga en sak som betyder en sak för mig medan det faktiskt kan tolkas på ett helt annorlunda sätt av en annan.
Som konversationen vi hade igår innan min sänggång.
- Är det okej om vi spelar lite, om vi inte har på så högt? (detta hem har förvandlats till Lazerdome, skulle jag väl vilja säga).
- Ja (egentligen nej). Det går bra (jag är snäll). Men egentligen (jag tar tillbaka det), helt okej faktiskt! (man måste ju kompromissa och det bästa är att mötas halvvägs). Men (nu måste jag komma på något bra att säga), spela inte för länge då! Jag vill inte (I N T E!) att ni spelar för länge. Och absolut inte att du sitter uppe till halv fyra!
- Jag ska inte sitta uppe till halv fyra!
- Bra, Ok (OK!). Tack (TACK!). Godnatt!

Något senare:
Någon vaknar. Någon är väldigt vaken. Någon råkar vara jag då jag för tillfället, eller sedan en tid tillbaka, lider av mardrömmar av diverse kategorier; hur kul som helst att drömma mardrömmar om att man kör ett tåg i becksvart mörker och aldrig kommer fram.
Tittar på klockan. 03:09. Vänder mig om. En annan någon sitter fortfarande och spelar.
- Alltså. Jag sa ändå, och det var min enda önskan, att du inte (I N T E) skulle spela till halv fyra?
- Men klockan är ju inte halv fyra än? Den är ju bara tre..?
- ...
- ...

Förstår ni vad jag menar? Jag menade givetvis att "snälla, stäng av spelet runt 2tiden", men det gick liksom inte riktigt fram.

Det är kanske nu jag ska sluta, att överhuvudtaget, ha ketchup på korven?

Hursom, idag är det vilodag från gymmet. Kroppen skriker efter vila efter 2 tunga pass på gymmet och är det något jag är bra på (blivit bra på efter mycket tvång) så är det att lyssna på min kropp. Jag fullkomligen vägrar att ta mig någonstans om jag vet redan innan att prestationen inte kommer bli densamme som om jag skulle vilat en dag för att kunna göra ett bättre pass, som imorgon t.ex.
Imorgon drar allvaret igång igen och jag l ä n g t a r.
Jag längtar till och med så mycket att jag faktiskt hade kunnat ta mig dit nu.
Om jag ändå hade haft en rullator.