Plus och minus med öronproppning

- Du är den enda jag känner som använder öronproppar!

Alltså, det här med öronproppar. Jag tänker mig att de flesta som använder sådana är de som inte riktigt klarar av ljudvolymen på konserter, pappor och... jag? Ska jag vara ärlig känner jag ingen annan förutom min far som använder det och det är ju inte heller som så att jag använder det av egen vilja då det är något jag använder tillfälligt för att återfå den där sömnrytmen jag en gång hade, och lätt störs av diverse ting under natten.

Sen kan jag tycka det är lite konstigt att man använder det om man nu ska på konsert - OK att det är hög ljudvolym och för att man har dom för att inte skada sina öron, men har ni någon gång försökt lyssna riktigt noga på någonting när propparna är i? Det er som ett enda vakuum och jag vet själv att jag hade grava problem med att försöka sova hörandes min tunga andning samtidigt. Det var som att höra någon sitta och andas mig rätt i öronen, och det föll mig rätt irriterande.
Nu har jag vant mig, det är som att andas dubbelt.

- Jaha? Men jag använder det för din skull! (delvis).
- För min skull?
- Ja, så att du kan sitta uppe lite längre och göra det du känner för (kanhända jag själv tycker det är lite, ehrm, icke-exotiskt att använda öronproppar).
- Men du har ju aldrig behövt det innan? Jag känner verkligen ingen som använder öronproppar förutom du?

Det är kanske nu jag borde fundera över om jag kanske ser skum ut med dessa i (de är ju gjorda i någon form av skumt material, så det är kanske inte konstigt).
Kan jag ses lite som en utomjording?
Ser jag inte söt ut när jag ligger och sussar med något som kan liknas med en lite bit lussekatt som sitter i öronen?
B l i r jag automatiskt gammal med dessa i?
Blir jag en akta-mina-öron person av rädsla att få tinnitus?
Har min karl kort och gott en bakomliggande tanke bakom detta påstående?
Är det något nattetid han vill jag ska höra?
Kanske vi borde lära oss teckenspråk?
Hur pratar förresten döva med varandra i sömnen när vi ändå är inne på ämnet?
Tycker han det är som att leva med en döv person 1/3 av vår tid?
Ska jag prata mer kanske, för att kompensera den tid jag inte hör?
Ska h a n prata mer för att ta igen det som inte når fram?

Ska jag kanske fundera på att ta mig till duschen innan benen blir segare efter kvällens benpass, lägga mig i sängen och ta det lite lugnt, med något annat i tankarna?

JA.

Då blir det så. Benpasset gick förresten supert vilket har resulterat i spagettiben. Det är en pärs att ta sig genom lägenheten då jag får hålla mig i väggarna för att inte ramla omkull, det är det, men det är så värt det.