Vaknade helt otroligt nog första gången runt 12.00 (min man ljög och sa att klockan var 10.00 för han tyckte jag skulle sova vidare, att tilläggas bör ju att jag inte kan lura min kropp och den kände på sig att det var något lurt).
Trots att min kropp misstänkte en form av möjlig lögn lyckades jag somna om. Drömde om att jag och min syster kom till Cypern till ett hotell som låg alldeles för långt ifrån civilisationen, och ju argare vi blev och desto mer irriterad jag blev i drömmen över att ingen förstod svenska förutom ett alkoholpåverkat fyllo desto närmare flyttades hotellet till Mc Dondalds som ligger vid själva bargatan i Fig tree bay.
Vi båda blev nöjda men irritationen sattes åter igång då vi skulle dela kök med 2 brudar jag hade anklagat över att ha tagit vårt rum - vi hade det lila rummet och de hade det bruna, och efter att ha stampat in i deras rum och sett mig omkring insåg jag att jag hade fel, och gick in för att sova.
Det hela slutade med att jag och syster grät i varsin säng av olycka då vi inte skulle förstå hur vi skulle orka att bo på Cypern i 2 veckor utan våra kärester (detta är för mig helt otroligt att förstå, har aldrig haft problem med det innan, ka bero på att jag aldrig haft en käreste när jag vart på Cypern, KAN kanske bero på det).
Hursomhelst så sitter jag här nu, ensam i vår lägenhet i Oslo. Min man jobbar och jag dricker kaffe. Trots att det snöar ute lyser det inte direkt upp rummet, känns som jag sitter i ett mörkt tält och tiden tickar alltför snabbt.
Jag borde klä på mig.
Jag borde kanske fräscha till mig.
Jag borde rentav vara väldigt huslig men än är jag ingen lyxhustru så av den anledningen tänker jag det låta bero och tänker fortsatt fundera på hur man gör så tvätten får egna ben och tar sig till tvättmaskinen själv samt hur disken plötsligt får rycket att vilja diska sig självt.
Jag borde kanske även kolla på klockan och inse att gymmet stänger klockan 18 och därtill borde jag trolla bort denna djävulska träningsvärk jag besitter idag för idag vet jag med all säkerhet hur det är att vara 80 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar