onsdag 11 januari 2012

Att värna om en person

De gånger du försöker, gör allting som verkligen krävs. 
De gör inte så att saker, på både gott och ont kvävs. 
Nej, det bildas små små hinder, hinder du inte ser, 
när du i tankens kraft och handling, sitter där och ler. 


Ty du kan ej komma undan, från saker du inte vill ska ske. 
För där mitt i allt, är det inte enbart du som kan se. 


De gånger du försöker dölja, tror listen du kommer över. 
De gånger du tror dig lyckas, och ditt dåliga samvete söver. 
Då ska du veta samtidigt, du är inte ensam, kommer inte till å vara. 
För det du försöker, det du tror du döljer, det kan vi andra besvara. 


Det kan inte vara lätt att veta, när man tror att man är smart, 
att det finns en annan där omkring dig, som synar dig uppenbart. 
För hur du än ljuger, och tror dig komma därifrån säker. 
Står en annan person bredvid dig, som vet att det inte läker. 


Hur du än vänder och vrider på sanningen, på saker och ting. 
Kommer allt tillbaka, bildandes i form utav en ring. 
Så tänk då på det du gör, på precis allting som görs, 
för det blottas inte enbart för ögat, det är till och med så att det hörs. 


Den som tror sig listen kan erövras, tror sig få världen i obalans. 
Kan inte döva alla andras öra, det finns inte en enda chans. 
För den som tänker högt för sig själv, men inte högt för andra.
Kommer inte följas av oss, nej den får också vägen själv vandra. 
Även om vi andra står och ser på, och även om vi vet. 
Tror den som tror sig behärska lögnen, kunna gå i säkerhet.


Vi vet alla att vi inte ska ljuga, överdriva eller sanningen förvrida.
Men ändå finns det de, som uppenbarligen gången själv vill skrida. 
För ingen vill slå följe, med en som inte är sann. 
Ingen vill slå följe, med en som inte kan: 
Kan följa det som borde, för alla vara en självklarhet, 
det bästa av det bästa, den renaste ärlighet.


Så frågan den jag ställer, varför värna om egoism, varför inte värna om det man bör?
Varför inte värna om varandra, göra det bästa innan man dör?
Varför ljuga om så små ting, varför dölja ett slags påhittat "finns", 
när det i slutändan är det fina, som vi alla faktiskt minns?


En påhittad lögn, ett påhittat sätt. 
En lögn för mycket, inte ett enda rätt. 
Det är en ekvation som inte går ihop, 
som aldrig heller kommer bli ett tal. 
Så vad var och en borde göra, är att för en gångs skull göra ett val. 


Vill du leva där ensam, i tron om att du klarar dig i egen person. 
Eller vill du leva där tillsammans, i tvåsamhet, i en bättre version?
Tycker du att en lögn, att ett sätt, ska föra dig framåt?
När det i själva verket, egentligen för dig bakåt?


För det är dig själv du straffar, när du lever i en lögn. 
Det är dig själv du straffar, när du sätter dig i lögnens sömn. 
Det du tror dig vinna, det du tror vill ge dig första pris, 
det är i själva verket, en framtida outhärdlig kris. 


Hur du ska klara dig ur det, det är upp till att ta reda på, 
det är upp till dig, om du hellre ensam vill gå. 
Jag kan vara den som går bredvid dig, jag kan hjälpa dig dina problem att tackla. 
Jag kan vara din ljusets väg, din egen brinnande fackla. 
Jag kan hålla din hand under vägen, visa att jag finns verkligen där. 
Jag kan vara den som aldrig försvinner, jag kan vara den som lär. 
Men så länge du inte släpper in mig, låter mig sakta vägleda dig bredvid. 
Tickar klockan allt mer sakta, och utesluter sin tid. 
För allting har en ände, allt har ju onekligen ett slut, 
och det som avgör det mesta, 
det är faktiskt ditt beslut. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar