De gånger du försöker, gör allting som verkligen krävs.
De gör inte så att saker, på både gott och ont kvävs.
Nej, det bildas små små hinder, hinder du inte ser,
när du i tankens kraft och handling, sitter där och ler.
Ty du kan ej komma undan, från saker du inte vill ska ske.
För där mitt i allt, är det inte enbart du som kan se.
De gånger du försöker dölja, tror listen du kommer över.
De gånger du tror dig lyckas, och ditt dåliga samvete söver.
Då ska du veta samtidigt, du är inte ensam, kommer inte till å vara.
För det du försöker, det du tror du döljer, det kan vi andra besvara.
Det kan inte vara lätt att veta, när man tror att man är smart,
att det finns en annan där omkring dig, som synar dig uppenbart.
För hur du än ljuger, och tror dig komma därifrån säker.
Står en annan person bredvid dig, som vet att det inte läker.
Hur du än vänder och vrider på sanningen, på saker och ting.
Kommer allt tillbaka, bildandes i form utav en ring.
Så tänk då på det du gör, på precis allting som görs,
för det blottas inte enbart för ögat, det är till och med så att det hörs.
Den som tror sig listen kan erövras, tror sig få världen i obalans.
Kan inte döva alla andras öra, det finns inte en enda chans.
För den som tänker högt för sig själv, men inte högt för andra.
Kommer inte följas av oss, nej den får också vägen själv vandra.
Även om vi andra står och ser på, och även om vi vet.
Tror den som tror sig behärska lögnen, kunna gå i säkerhet.
Vi vet alla att vi inte ska ljuga, överdriva eller sanningen förvrida.
Men ändå finns det de, som uppenbarligen gången själv vill skrida.
För ingen vill slå följe, med en som inte är sann.
Ingen vill slå följe, med en som inte kan:
Kan följa det som borde, för alla vara en självklarhet,
det bästa av det bästa, den renaste ärlighet.
Så frågan den jag ställer, varför värna om egoism, varför inte värna om det man bör?
Varför inte värna om varandra, göra det bästa innan man dör?
Varför ljuga om så små ting, varför dölja ett slags påhittat "finns",
när det i slutändan är det fina, som vi alla faktiskt minns?
En påhittad lögn, ett påhittat sätt.
En lögn för mycket, inte ett enda rätt.
Det är en ekvation som inte går ihop,
som aldrig heller kommer bli ett tal.
Så vad var och en borde göra, är att för en gångs skull göra ett val.
Vill du leva där ensam, i tron om att du klarar dig i egen person.
Eller vill du leva där tillsammans, i tvåsamhet, i en bättre version?
Tycker du att en lögn, att ett sätt, ska föra dig framåt?
När det i själva verket, egentligen för dig bakåt?
För det är dig själv du straffar, när du lever i en lögn.
Det är dig själv du straffar, när du sätter dig i lögnens sömn.
Det du tror dig vinna, det du tror vill ge dig första pris,
det är i själva verket, en framtida outhärdlig kris.
Hur du ska klara dig ur det, det är upp till att ta reda på,
det är upp till dig, om du hellre ensam vill gå.
Jag kan vara den som går bredvid dig, jag kan hjälpa dig dina problem att tackla.
Jag kan vara din ljusets väg, din egen brinnande fackla.
Jag kan hålla din hand under vägen, visa att jag finns verkligen där.
Jag kan vara den som aldrig försvinner, jag kan vara den som lär.
Men så länge du inte släpper in mig, låter mig sakta vägleda dig bredvid.
Tickar klockan allt mer sakta, och utesluter sin tid.
För allting har en ände, allt har ju onekligen ett slut,
och det som avgör det mesta,
det är faktiskt ditt beslut.
onsdag 11 januari 2012
måndag 9 januari 2012
Vart tog dom vägen?
Förra veckan, den 1/1, då vi var och handlade mat och dylikt på City Gross - på världens sämsta dag att handla för att tilläggas då jag höll på att dö av törst - laddade vi upp med mat för ca 2 veckor. Att handla i Sverige är optimalt om vi jämför med Norge, mest av anledningen att sortimentet är bättre i Sverige, typ. Jag vill ju inte verka snål eller ännu värre, sparsam, för sparsam brukar man bli när man blir lite äldre och jag insisterar på att jag faktiskt, fortfarande, är 22 år.
Hursomhelst så bunkrade vi upp med två papplådor med Coca-Cola i burkform då någon är grymt beroende av det och då någon tagit efter det beroendet. Sammanlagt blir det ca 16 liter ren, ljuvlig Coca Cola.
Nu, 8 dagar senare, är Colan slut.
TOMT.
Lådorna är kastade.
En burk fanns kvar i morse men någon behövde den till jobbet.
Någon hade försökt gömma 2 burkar i en påse men en någon annan fann dom.
Någon röjde undan 2 tomma burkar från datorbordet förut.
Någon försökte förgäves få i sig de sista dropparna igår.
Någon börjar bli riktigt desperat.
Någon har behov av socker.
Någon är törstig.
Någon tål inte vatten.
Någon funderar på hur lätt det är att köra till närmsta mack då det är snökaos ute (jag är ledsen, men detta är Norge, snön är lite annorlunda här på något sätt).
Och någon kanske borde säga till den andre någon att det kanske är lite hysteriskt att dricka 16 liter Coca Cola på ca 1 vecka.
Och någon kanske bör erkänna att denne någon har stulit allt, för jag kan omöjligen minnas att jag faktiskt tagit del av detta bisarra intagande av dryck.
Det är nu vi skulle haft en läskautomat i köket som enbart portionerar ut en viss mängd burkar per dag.
Men då kan jag också ge mig tusan på att det finns en som hade haft sönder automaten. Kanske två personer.
Kanske även denne någon som uppenbarligen har stulit all Cola, för nej, jag har inte ett beroende.
Alltså.
S u c k.
Hursomhelst så bunkrade vi upp med två papplådor med Coca-Cola i burkform då någon är grymt beroende av det och då någon tagit efter det beroendet. Sammanlagt blir det ca 16 liter ren, ljuvlig Coca Cola.
Nu, 8 dagar senare, är Colan slut.
TOMT.
Lådorna är kastade.
En burk fanns kvar i morse men någon behövde den till jobbet.
Någon hade försökt gömma 2 burkar i en påse men en någon annan fann dom.
Någon röjde undan 2 tomma burkar från datorbordet förut.
Någon försökte förgäves få i sig de sista dropparna igår.
Någon börjar bli riktigt desperat.
Någon har behov av socker.
Någon är törstig.
Någon tål inte vatten.
Någon funderar på hur lätt det är att köra till närmsta mack då det är snökaos ute (jag är ledsen, men detta är Norge, snön är lite annorlunda här på något sätt).
Och någon kanske borde säga till den andre någon att det kanske är lite hysteriskt att dricka 16 liter Coca Cola på ca 1 vecka.
Och någon kanske bör erkänna att denne någon har stulit allt, för jag kan omöjligen minnas att jag faktiskt tagit del av detta bisarra intagande av dryck.
Det är nu vi skulle haft en läskautomat i köket som enbart portionerar ut en viss mängd burkar per dag.
Men då kan jag också ge mig tusan på att det finns en som hade haft sönder automaten. Kanske två personer.
Kanske även denne någon som uppenbarligen har stulit all Cola, för nej, jag har inte ett beroende.
Alltså.
S u c k.
söndag 8 januari 2012
LYCKA, för mig
Lycka för mig kan vara så många olika saker - så som att hitta en bit choklad man inte trodde fanns, att spårvagnen synkar så att man endast behöver gå rätt på den utan att behöva vänta i 5 min på att den ska komma, sovmornar, ett grymt pass på gymmet, nytvättade kläder och presenter, men det som i detta nu har gjort dagens lyckoskrik som fick min karl till att tycka jag var konstig;
NÄSTA HELG SKA JAG ÄNTLIGEN FIXA MINA NAGLAR IGEN! Återigen ska jag bli miss krafs som jag inte har varit sedan sommaren 2009 (mestadels för att jag inte fick ha långa naglar då jag jobbade i vården vilket jag hade, men kan vara så att jag slutligen tröttnade på att gömma händerna i fickorna var gång någon som hade med det här med hygien att göra kom upp på avdelningen. Detta kunde naturligtvis även tolkats som att jag stod med händerna i fickorna och inte gjorde så mycket av nytta, så kanske av den anledningen också).
Hur det nu kommer gå att lyfta tung skrot, återstår att se.
Och huruvida min karl kommer ändra uppfattning, det återstår också att se trots jag vet att han kommer prisa gudarna av lycka då kli-på-ryggen blir mer optimalt med långhetsnaglar.
Nu, äta.
NÄSTA HELG SKA JAG ÄNTLIGEN FIXA MINA NAGLAR IGEN! Återigen ska jag bli miss krafs som jag inte har varit sedan sommaren 2009 (mestadels för att jag inte fick ha långa naglar då jag jobbade i vården vilket jag hade, men kan vara så att jag slutligen tröttnade på att gömma händerna i fickorna var gång någon som hade med det här med hygien att göra kom upp på avdelningen. Detta kunde naturligtvis även tolkats som att jag stod med händerna i fickorna och inte gjorde så mycket av nytta, så kanske av den anledningen också).
Hur det nu kommer gå att lyfta tung skrot, återstår att se.
Och huruvida min karl kommer ändra uppfattning, det återstår också att se trots jag vet att han kommer prisa gudarna av lycka då kli-på-ryggen blir mer optimalt med långhetsnaglar.
Nu, äta.
Dunk, dunk, Iiiiiiiii, dunk, dunk, dunk, Ksshhhh, BOOM BOOM
Jag lovar er, att vakna 06:24 av att höra Robocop ta en svängom på datorskärmen, det är inte som att vakna till en fin, solig sommardag med fågelkvitter i bakgrunden.
Det är som att vakna till ett konstruktionsfel.
Dagens to do:
1. Äta upp sig inför träning.
2. Om möjligen lära sig att uppskatta Robocop och allt vad han innebär då denna relation även har en form av inslagsrelation till honom någon gång per vecka. Det är någon form av hatkärlek oss emellan och jag bör väl kanske inse att det är jag som bör ge mig.
Kaffe, ja tack.
Hoppas ni andra har sovit gott?
Det är som att vakna till ett konstruktionsfel.
Dagens to do:
1. Äta upp sig inför träning.
2. Om möjligen lära sig att uppskatta Robocop och allt vad han innebär då denna relation även har en form av inslagsrelation till honom någon gång per vecka. Det är någon form av hatkärlek oss emellan och jag bör väl kanske inse att det är jag som bör ge mig.
Kaffe, ja tack.
Hoppas ni andra har sovit gott?
lördag 7 januari 2012
Utvärdering av min sömn
Jag glömde ju ge en gedigen beskrivning av hur det har gått med min sömn.
Jag kan ju inte direkt säga att jag sover som Törnrosa som jag gjorde förr, men det har blivit bättre. Jag slipper åtminstone vakna panikartat mitt i natten och undra vart tusan jag är samt undra vem det är som har väckt mig (gången jag beskyllde min karl har jag lite dåligt samvete över, det var ju inte hans fel, åh mitt hjärta går snart i kras av dåligt samvete).
Jag har dock kommit fram till att några av störningsmomenten är spårvagnen som går precis utanför, själva ledningen sitter i vårt hus och över ledningen sitter en lampa som dinglar och ger ifrån sig ett sken rätt i ögonen på mig - därav varför jag också behövde en sovemask som fortfarande inte är inköpt/konstruerad - och spårvagnarna här i Oslo har 3 olika form av läten (några av dessa har min karl klarat av att härma varav det tredje lätet som de har kan liknas med en stridsvagn från 40-talet). De är inte ljud av den bästa sorten, kort och gott.
Och sen när de passerar, speciellt då de kommer nerifrån backen och inte stannar vid hållplatsen precis här utanför, har de en tendens att köra väldigt snabbt vilket resulterat i att hela havet stormar = det uppstår någon form av vibrering i detta hus som förövrigt är ett hus som har väldigt många år på nacken (vilket min karl med stor förtjusning gillar då, om jag inte missminner mig, har något med vikingar att göra).
Om ni har svårt för att associera detta ljud med något, tänk på hur det låter när stora Lisebergsbanan hankar sig in vid på och avstigningsområdet av själva attraktionen, då tror jag ni är med på vad jag menar. Det blir liksom som att vakna och göra sig beredd på att hoppa på det tåget.
Men som sagt, jag ska inte klaga, jag sover bättre. Mycket av varför sömnen fungerar bättre är för att jag inte är lika orolig i kroppen längre och sen bör väl tilläggas att öronpropparna jag köpte faktiskt fungerar. Innan jag ska sova pluggar jag in de i öronen och allt runtikring blir som ett enda vakuum, vilket kan vara lite jobbigt då min karl inte riktigt verkar förstå att jag inte hör så mycket, så det brukar faktiskt resultera i att ena proppen är i medan den andra är i högerhanden, så att jag kan höra någonting.
Slutligen, när jag inser att jag verkligen måste sova, sätts den andra proppen i och jag somnar, lugnt och stilla.
Det lustiga är ändå att jag varje morgon vaknar av att båda propparna på något mystiskt sätt har proppat ur sig själva under natten, och ligger inte den ena proppen på golvet ligger den andra konstigt nog i sängen någonstans, oftast under min karl.
Men, som jag sa, sömnen är och blir hela tiden bättre. Och det gör mig nöjd.
Jag kan ju inte direkt säga att jag sover som Törnrosa som jag gjorde förr, men det har blivit bättre. Jag slipper åtminstone vakna panikartat mitt i natten och undra vart tusan jag är samt undra vem det är som har väckt mig (gången jag beskyllde min karl har jag lite dåligt samvete över, det var ju inte hans fel, åh mitt hjärta går snart i kras av dåligt samvete).
Jag har dock kommit fram till att några av störningsmomenten är spårvagnen som går precis utanför, själva ledningen sitter i vårt hus och över ledningen sitter en lampa som dinglar och ger ifrån sig ett sken rätt i ögonen på mig - därav varför jag också behövde en sovemask som fortfarande inte är inköpt/konstruerad - och spårvagnarna här i Oslo har 3 olika form av läten (några av dessa har min karl klarat av att härma varav det tredje lätet som de har kan liknas med en stridsvagn från 40-talet). De är inte ljud av den bästa sorten, kort och gott.
Och sen när de passerar, speciellt då de kommer nerifrån backen och inte stannar vid hållplatsen precis här utanför, har de en tendens att köra väldigt snabbt vilket resulterat i att hela havet stormar = det uppstår någon form av vibrering i detta hus som förövrigt är ett hus som har väldigt många år på nacken (vilket min karl med stor förtjusning gillar då, om jag inte missminner mig, har något med vikingar att göra).
Om ni har svårt för att associera detta ljud med något, tänk på hur det låter när stora Lisebergsbanan hankar sig in vid på och avstigningsområdet av själva attraktionen, då tror jag ni är med på vad jag menar. Det blir liksom som att vakna och göra sig beredd på att hoppa på det tåget.
Men som sagt, jag ska inte klaga, jag sover bättre. Mycket av varför sömnen fungerar bättre är för att jag inte är lika orolig i kroppen längre och sen bör väl tilläggas att öronpropparna jag köpte faktiskt fungerar. Innan jag ska sova pluggar jag in de i öronen och allt runtikring blir som ett enda vakuum, vilket kan vara lite jobbigt då min karl inte riktigt verkar förstå att jag inte hör så mycket, så det brukar faktiskt resultera i att ena proppen är i medan den andra är i högerhanden, så att jag kan höra någonting.
Slutligen, när jag inser att jag verkligen måste sova, sätts den andra proppen i och jag somnar, lugnt och stilla.
Det lustiga är ändå att jag varje morgon vaknar av att båda propparna på något mystiskt sätt har proppat ur sig själva under natten, och ligger inte den ena proppen på golvet ligger den andra konstigt nog i sängen någonstans, oftast under min karl.
Men, som jag sa, sömnen är och blir hela tiden bättre. Och det gör mig nöjd.
Zombie
Vaknade helt otroligt nog första gången runt 12.00 (min man ljög och sa att klockan var 10.00 för han tyckte jag skulle sova vidare, att tilläggas bör ju att jag inte kan lura min kropp och den kände på sig att det var något lurt).
Trots att min kropp misstänkte en form av möjlig lögn lyckades jag somna om. Drömde om att jag och min syster kom till Cypern till ett hotell som låg alldeles för långt ifrån civilisationen, och ju argare vi blev och desto mer irriterad jag blev i drömmen över att ingen förstod svenska förutom ett alkoholpåverkat fyllo desto närmare flyttades hotellet till Mc Dondalds som ligger vid själva bargatan i Fig tree bay.
Vi båda blev nöjda men irritationen sattes åter igång då vi skulle dela kök med 2 brudar jag hade anklagat över att ha tagit vårt rum - vi hade det lila rummet och de hade det bruna, och efter att ha stampat in i deras rum och sett mig omkring insåg jag att jag hade fel, och gick in för att sova.
Det hela slutade med att jag och syster grät i varsin säng av olycka då vi inte skulle förstå hur vi skulle orka att bo på Cypern i 2 veckor utan våra kärester (detta är för mig helt otroligt att förstå, har aldrig haft problem med det innan, ka bero på att jag aldrig haft en käreste när jag vart på Cypern, KAN kanske bero på det).
Hursomhelst så sitter jag här nu, ensam i vår lägenhet i Oslo. Min man jobbar och jag dricker kaffe. Trots att det snöar ute lyser det inte direkt upp rummet, känns som jag sitter i ett mörkt tält och tiden tickar alltför snabbt.
Jag borde klä på mig.
Jag borde kanske fräscha till mig.
Jag borde rentav vara väldigt huslig men än är jag ingen lyxhustru så av den anledningen tänker jag det låta bero och tänker fortsatt fundera på hur man gör så tvätten får egna ben och tar sig till tvättmaskinen själv samt hur disken plötsligt får rycket att vilja diska sig självt.
Jag borde kanske även kolla på klockan och inse att gymmet stänger klockan 18 och därtill borde jag trolla bort denna djävulska träningsvärk jag besitter idag för idag vet jag med all säkerhet hur det är att vara 80 år.
Trots att min kropp misstänkte en form av möjlig lögn lyckades jag somna om. Drömde om att jag och min syster kom till Cypern till ett hotell som låg alldeles för långt ifrån civilisationen, och ju argare vi blev och desto mer irriterad jag blev i drömmen över att ingen förstod svenska förutom ett alkoholpåverkat fyllo desto närmare flyttades hotellet till Mc Dondalds som ligger vid själva bargatan i Fig tree bay.
Vi båda blev nöjda men irritationen sattes åter igång då vi skulle dela kök med 2 brudar jag hade anklagat över att ha tagit vårt rum - vi hade det lila rummet och de hade det bruna, och efter att ha stampat in i deras rum och sett mig omkring insåg jag att jag hade fel, och gick in för att sova.
Det hela slutade med att jag och syster grät i varsin säng av olycka då vi inte skulle förstå hur vi skulle orka att bo på Cypern i 2 veckor utan våra kärester (detta är för mig helt otroligt att förstå, har aldrig haft problem med det innan, ka bero på att jag aldrig haft en käreste när jag vart på Cypern, KAN kanske bero på det).
Hursomhelst så sitter jag här nu, ensam i vår lägenhet i Oslo. Min man jobbar och jag dricker kaffe. Trots att det snöar ute lyser det inte direkt upp rummet, känns som jag sitter i ett mörkt tält och tiden tickar alltför snabbt.
Jag borde klä på mig.
Jag borde kanske fräscha till mig.
Jag borde rentav vara väldigt huslig men än är jag ingen lyxhustru så av den anledningen tänker jag det låta bero och tänker fortsatt fundera på hur man gör så tvätten får egna ben och tar sig till tvättmaskinen själv samt hur disken plötsligt får rycket att vilja diska sig självt.
Jag borde kanske även kolla på klockan och inse att gymmet stänger klockan 18 och därtill borde jag trolla bort denna djävulska träningsvärk jag besitter idag för idag vet jag med all säkerhet hur det är att vara 80 år.
måndag 2 januari 2012
Har ni en sovemask?
Jag kan väl inte direkt påstå att jag är den typ av människa som är bra på att planera "att göra saker när jag verkligen har lust till det" men ibland dyker det upp saker som man p r o m t bör göra.
Som idag.
Jag har fått dille på att skaffa en, som jag hellre kallar det, ögontäckare. Först tänkte jag mig att det kanske heter "typ som en form av ögonbindel" men ibland är det lättare att tänka "vad kan det tänkas heta på norska?" och svaret blir ju då väldigt självklart eftersom norska är ett väldigt logiskt språk för; vad vill jag göra? Sova! Och vad täcker ögonen? En mask?! Och vad blir det?
EN SOVEMASK. Det är så lätt att jag blir glad bara jag tänker på det.
Efter en natt med sisådär 5 timmars sömn, där sömnen var uppdelad i 4 kategorier; den sovande, den kaotiskt uppvaknande, den förbannat gruvsamma då sömnigheten aldrig rodde i hamn och den slutligen - klockan 05:45, utslagna-hjälten-soverskan, insåg jag att jag bör göra något åt min sömn eftersom den sista tiden har varit tuff gällande den. Och jag är oerhört trött på att vara trött, så mestadels av den anledningen för sover jag inte, orkar jag inte, orkar jag inte, förstör det en massa väsentliga saker så som råstyrka på gymmet och sen blir jag väldigt obehaglig att leva med.
Så idag efter jobbet, samlade jag den lilla kraft som fanns kvar och begav mig till H&M som ligger bredvid Oslo City (där pratar vi labyrint). Av den anledningen att jag faktiskt hade googlat vart sovemasker fanns och av den ännu bättre anledningen att H&M bredvid Oslo City faktiskt innehåller minst sorters hetsiga sales-människor (tål ej rea när jag är trött. Tål typ alltså aldrig rea) gick jag dit och rotade mig runt.
Jag fann ingen sovemask så därför tog jag mig till kassan för att fråga expediten.
- Hej, jag vill typ ha en sovemask. Har ni en sådan? med en stämma som kom på hur dumt det lät att säga sovemask eftersom jag själv, på svenska, tycker det låter lite för självklart, men för att liksom visa att det var allvar i frågan målade jag med ena pekfingret runt mina ögon, i f a l l expediten inte skulle förstå vad jag menade.
Nej, fick jag till svar, men kanske i avdelningen för undertöy (märk att jag tyvärr inte kan skriva norska ö:n).
Det fanns hursomhelst ingen sovemask bland undertöyelseavdelningen men jag fick tipset att gå till Oslo City, vilket inte enbart krävde en enorm inandning av fräsch luft, utan även en "jag kanske har lite fel, det kan bli trevligt".
Jag stapplade mig iväg för att finna min sovemask. Mot Kappahl. Nähä, Cubus då? Mot en annan H&M.
- Hei, har ni en sån där sovemask?, återigen med ett finger målandes runt ögonen.
- Ska du ut och resa? (någon var väldigt ärtig).
- Nej, jag tänkte sova?
- Aaah..
- Du förstår, vi har inga gardiner och jag är väldigt trött.
- Aaaah. Nej, vi har inte det. Men kolla på andra våningen, bland undertöy?
På undertöyavdelningen, efter att ha armbågat mig förbi två kvinnor som kollade på sexiga underkläder och prislappar, fick jag återigen tag på en expedit, som även hon beklagade sig, men av den anledningen att de var slut, att de "måste ha tagit slut i julrushen". Tyckte detta var väldigt lustigt eftersom de 3 andra expediterna jag frågat innan sagt att de inte ens hade de i sortimentet (varför var jag då inne på ytterligare en annan H&M?) men jag drog slutsatsen att de flesta är nog väldigt trötta nuförtiden och det är väldigt konstigt att Oslo uppenbarligen borde vara staden med flest sömnigt folk men det kan ju också förklara varför jag aldrig kommer av trikken (som spårvagnen heter häruppe) eftersom folk är extremt långsamma här på morgonen.
Eller så är de det av den anledningen att de har en sovemask, kan sova o c h är utvilade, jag vet ärligt talat inte längre.
Efter en av de troligtvis största besvikelserna för den här dagen tog jag mig mot en rulltrappa jag inte visste vart den skulle leda, blev nästan påhoppad av en långhårig man som ropade "plattång?" och efter att ha tittat på honom en stund förstod jag att han ville jag skulle sätta mig på en stol framför en spegel som förmodligen skulle leda till 600 kr mindre eftersom han "bara ville platta mitt hår", men idag vet jag inte riktigt hur jag ska tolka den händelsen; han kan ju också ha uppfattat tröttheten och av hårburret att utläsa borde han förstå att sover man inte, blir håret väldigt rufsigt.
Detta får mig även nu att inse, och gör mig nästan gråtfärdig, hur stor saknaden är efter min turbofön jag glömde hemma i Göteborg nu i helgen. Få saker kan göra mig så ledsen som att glömma livsnödviktiga saker och min kära hårfrön, som blåser liv i det mesta, kan nog vara det bästa som hänt mig i år.
Vidare hamnade jag på tredje eller fjärde våningen, jag vet faktiskt inte, och for in på Virtusapotek (där jag tidigare hade varit för att fixa öronproppar och värktabletter. Nu när jag tänker efter ringde jag faktiskt apoteket tidigare idag för att fråga om sovemasker, men de hade inte det heller. De säljer mindre former av resekit, men de har inga sovemasker, det är förundransvärt och j a, jag är bitter), men skam den som ger sig.
- Hej, har ni en sovesofa, unnskyld, sovemask?
- Nej, tyverr!
- Har ni pincett då?
- Nej, de är slut!
- Aha, men den här ögonbrynskniven, kan du rekommendera den?
- Njae, den tar jo ikke fra roten men annars er den bra?
- Mhm, men så att.. eh.. Vet du kanske vart man kan köpa sovemasker? Jag är verkligen i stort behov av en sådan!
- Nej. H&M kanske?
- Vart där.
- Cubus?
- Nej. Och inte Kappahl, eller Lindex. Eller jo, Lindex hade men den ingick bara om jag köpte en hel pyjamas men det är liksom inte det jag behöver, jag behöver något för ögonen. Och det finns inte heller på Assesories. Eller Narvesen (pressbyrån).
Efter en lång konversation om en sak som är så simpel fick jag äntligen ett tips om att ta mig till centralstationen för där fanns tydligen en rese-affär med diverse resprylar som är vettiga att ha med under en resa.
Så vidare for jag mot byporten, kan tänkas jag trängde mig lite i rulltrappan men nöden har ingen lag, och slutligen kom jag in i en liten reseaffär och d ä r fann jag mig två olika sorters sovemasker.
Jag vill väl inte säga att jag är den som är den och efter en jakt efter något som måste skrivas ner på sisådär 4 a-sidor kände jag tyvärr inte att jag var nöjd.
Den ena sorten var av grå typ och själva lapparna för ögonen såg ut som skygglappar hästar har på sina grimmor för att skyddas mot flugor (eller annat bös, jag är inte riktigt en hästmänniska) och tanken på att visa mig i ett par sådana, och skräcken min partner säkerligen kommer utstå när han vaknar mitt i natten och ser en hästmänniska ligga i sängen bredvid, det vill jag faktiskt bespara honom. Sen vill jag väl heller inte direkt visa mitt bästa jag (en tyst sådan), då jag själv upplever att jag inte hade velat krama min man om han hade burit ett par sådana; kanske mest av den anledningen att han hade sett ut som en jätte-spyfluga och det är nog med sömnlösheten som är just nu.
Den andra typen, som kostade lite mer än vad jag rimligen ville ge för något som faktiskt inte ska vara så avancerat, gick också lite i det här hästmodet; de var lila och såg ut som ett lapptäcke i siden.
De var 100& i bomull och fjäderlätta. På något vis får det mig att tänka att "sen när blev bomull tungt?" och så länge jag slipper ha bly på ögonen är det okej med vadsomhelst, så istället för att sluta här gick jag vidare till en sportaffär, till fritidsavdelningen, där de har saker för friluftsmänniskor. Jag lade ihop sovsäck + tält + gåstavar = sovemask men icke sa nicke, jag gick vidare.
Näst sista stoppet blev en hälsoaffär som jag senare medförde att jag gick och läste på pilller och pulver men jag tog mitt sunda förnuft (och plånbok) till fånga och, mina kära vänner, sista stoppet blev Bodyshop - här kände jag att här borde de ha saker för kroppen.
- Hej. Jag tror nog jag har varit överallt nu och jag undrar, har ni en sån sovemask?
- Har du prövt på reiseaf..
- Ja, men ska jag vara ärlig så vill jag inte lägga en förmögenhet på att få sova. Jag vill ha något så enkelt som möjligt, som gör att det blir mörkt, jag tänker mig en liten lapp med snören, det är bra. Har ni kanske en sån?
- Nej, men vi har mask som du legger i frysen, som kyler ner öyene?
- .... Är det inte h å l i den?
- Jo..
För er som förstår så åkte jag istället hem och här sitter jag nu, dock ett par öronproppar (vem använder ens det? Den enda i världen jag känner är min far och varje gång jag tänker öronproppar så är det hans på byrån som dyker upp. Jag har ju alltid fått höra att det är mamma jag är lik men det kanske är som pappa som jag är), så nu är jag åtminstone ett steg närmare sömnlösöverkomligheten.
I nuet som är nu känner jag mig ändå nöjd, för jag har hindrat mig själv från att sova middag o c h och jag är faktiskt trött.
Men det som gör mig mer nöjd är att det går att lösa; jag har tillgång till en mörkt kökshandduk och jag har en gummisnodd som är väldigt töjbar. Och tanken på att jag nu ska konstruera något som inte kostar ca 200 nok, ser jag ändå som en vinst.
Det gäller helt enkelt att ha tålamod.
Eller så borde vi skaffa en större säng för uppenbarligen behöver någon av oss bli lite mindre i storlek.
Eller, så återgår jag återigen till att bli Skalman, med inbyggd ät och sovklocka. Jag får nog helt enkelt sova på saken.
Som idag.
Jag har fått dille på att skaffa en, som jag hellre kallar det, ögontäckare. Först tänkte jag mig att det kanske heter "typ som en form av ögonbindel" men ibland är det lättare att tänka "vad kan det tänkas heta på norska?" och svaret blir ju då väldigt självklart eftersom norska är ett väldigt logiskt språk för; vad vill jag göra? Sova! Och vad täcker ögonen? En mask?! Och vad blir det?
EN SOVEMASK. Det är så lätt att jag blir glad bara jag tänker på det.
Efter en natt med sisådär 5 timmars sömn, där sömnen var uppdelad i 4 kategorier; den sovande, den kaotiskt uppvaknande, den förbannat gruvsamma då sömnigheten aldrig rodde i hamn och den slutligen - klockan 05:45, utslagna-hjälten-soverskan, insåg jag att jag bör göra något åt min sömn eftersom den sista tiden har varit tuff gällande den. Och jag är oerhört trött på att vara trött, så mestadels av den anledningen för sover jag inte, orkar jag inte, orkar jag inte, förstör det en massa väsentliga saker så som råstyrka på gymmet och sen blir jag väldigt obehaglig att leva med.
Så idag efter jobbet, samlade jag den lilla kraft som fanns kvar och begav mig till H&M som ligger bredvid Oslo City (där pratar vi labyrint). Av den anledningen att jag faktiskt hade googlat vart sovemasker fanns och av den ännu bättre anledningen att H&M bredvid Oslo City faktiskt innehåller minst sorters hetsiga sales-människor (tål ej rea när jag är trött. Tål typ alltså aldrig rea) gick jag dit och rotade mig runt.
Jag fann ingen sovemask så därför tog jag mig till kassan för att fråga expediten.
- Hej, jag vill typ ha en sovemask. Har ni en sådan? med en stämma som kom på hur dumt det lät att säga sovemask eftersom jag själv, på svenska, tycker det låter lite för självklart, men för att liksom visa att det var allvar i frågan målade jag med ena pekfingret runt mina ögon, i f a l l expediten inte skulle förstå vad jag menade.
Nej, fick jag till svar, men kanske i avdelningen för undertöy (märk att jag tyvärr inte kan skriva norska ö:n).
Det fanns hursomhelst ingen sovemask bland undertöyelseavdelningen men jag fick tipset att gå till Oslo City, vilket inte enbart krävde en enorm inandning av fräsch luft, utan även en "jag kanske har lite fel, det kan bli trevligt".
Jag stapplade mig iväg för att finna min sovemask. Mot Kappahl. Nähä, Cubus då? Mot en annan H&M.
- Hei, har ni en sån där sovemask?, återigen med ett finger målandes runt ögonen.
- Ska du ut och resa? (någon var väldigt ärtig).
- Nej, jag tänkte sova?
- Aaah..
- Du förstår, vi har inga gardiner och jag är väldigt trött.
- Aaaah. Nej, vi har inte det. Men kolla på andra våningen, bland undertöy?
På undertöyavdelningen, efter att ha armbågat mig förbi två kvinnor som kollade på sexiga underkläder och prislappar, fick jag återigen tag på en expedit, som även hon beklagade sig, men av den anledningen att de var slut, att de "måste ha tagit slut i julrushen". Tyckte detta var väldigt lustigt eftersom de 3 andra expediterna jag frågat innan sagt att de inte ens hade de i sortimentet (varför var jag då inne på ytterligare en annan H&M?) men jag drog slutsatsen att de flesta är nog väldigt trötta nuförtiden och det är väldigt konstigt att Oslo uppenbarligen borde vara staden med flest sömnigt folk men det kan ju också förklara varför jag aldrig kommer av trikken (som spårvagnen heter häruppe) eftersom folk är extremt långsamma här på morgonen.
Eller så är de det av den anledningen att de har en sovemask, kan sova o c h är utvilade, jag vet ärligt talat inte längre.
Efter en av de troligtvis största besvikelserna för den här dagen tog jag mig mot en rulltrappa jag inte visste vart den skulle leda, blev nästan påhoppad av en långhårig man som ropade "plattång?" och efter att ha tittat på honom en stund förstod jag att han ville jag skulle sätta mig på en stol framför en spegel som förmodligen skulle leda till 600 kr mindre eftersom han "bara ville platta mitt hår", men idag vet jag inte riktigt hur jag ska tolka den händelsen; han kan ju också ha uppfattat tröttheten och av hårburret att utläsa borde han förstå att sover man inte, blir håret väldigt rufsigt.
Detta får mig även nu att inse, och gör mig nästan gråtfärdig, hur stor saknaden är efter min turbofön jag glömde hemma i Göteborg nu i helgen. Få saker kan göra mig så ledsen som att glömma livsnödviktiga saker och min kära hårfrön, som blåser liv i det mesta, kan nog vara det bästa som hänt mig i år.
Vidare hamnade jag på tredje eller fjärde våningen, jag vet faktiskt inte, och for in på Virtusapotek (där jag tidigare hade varit för att fixa öronproppar och värktabletter. Nu när jag tänker efter ringde jag faktiskt apoteket tidigare idag för att fråga om sovemasker, men de hade inte det heller. De säljer mindre former av resekit, men de har inga sovemasker, det är förundransvärt och j a, jag är bitter), men skam den som ger sig.
- Hej, har ni en sovesofa, unnskyld, sovemask?
- Nej, tyverr!
- Har ni pincett då?
- Nej, de är slut!
- Aha, men den här ögonbrynskniven, kan du rekommendera den?
- Njae, den tar jo ikke fra roten men annars er den bra?
- Mhm, men så att.. eh.. Vet du kanske vart man kan köpa sovemasker? Jag är verkligen i stort behov av en sådan!
- Nej. H&M kanske?
- Vart där.
- Cubus?
- Nej. Och inte Kappahl, eller Lindex. Eller jo, Lindex hade men den ingick bara om jag köpte en hel pyjamas men det är liksom inte det jag behöver, jag behöver något för ögonen. Och det finns inte heller på Assesories. Eller Narvesen (pressbyrån).
Efter en lång konversation om en sak som är så simpel fick jag äntligen ett tips om att ta mig till centralstationen för där fanns tydligen en rese-affär med diverse resprylar som är vettiga att ha med under en resa.
Så vidare for jag mot byporten, kan tänkas jag trängde mig lite i rulltrappan men nöden har ingen lag, och slutligen kom jag in i en liten reseaffär och d ä r fann jag mig två olika sorters sovemasker.
Jag vill väl inte säga att jag är den som är den och efter en jakt efter något som måste skrivas ner på sisådär 4 a-sidor kände jag tyvärr inte att jag var nöjd.
Den ena sorten var av grå typ och själva lapparna för ögonen såg ut som skygglappar hästar har på sina grimmor för att skyddas mot flugor (eller annat bös, jag är inte riktigt en hästmänniska) och tanken på att visa mig i ett par sådana, och skräcken min partner säkerligen kommer utstå när han vaknar mitt i natten och ser en hästmänniska ligga i sängen bredvid, det vill jag faktiskt bespara honom. Sen vill jag väl heller inte direkt visa mitt bästa jag (en tyst sådan), då jag själv upplever att jag inte hade velat krama min man om han hade burit ett par sådana; kanske mest av den anledningen att han hade sett ut som en jätte-spyfluga och det är nog med sömnlösheten som är just nu.
Den andra typen, som kostade lite mer än vad jag rimligen ville ge för något som faktiskt inte ska vara så avancerat, gick också lite i det här hästmodet; de var lila och såg ut som ett lapptäcke i siden.
De var 100& i bomull och fjäderlätta. På något vis får det mig att tänka att "sen när blev bomull tungt?" och så länge jag slipper ha bly på ögonen är det okej med vadsomhelst, så istället för att sluta här gick jag vidare till en sportaffär, till fritidsavdelningen, där de har saker för friluftsmänniskor. Jag lade ihop sovsäck + tält + gåstavar = sovemask men icke sa nicke, jag gick vidare.
Näst sista stoppet blev en hälsoaffär som jag senare medförde att jag gick och läste på pilller och pulver men jag tog mitt sunda förnuft (och plånbok) till fånga och, mina kära vänner, sista stoppet blev Bodyshop - här kände jag att här borde de ha saker för kroppen.
- Hej. Jag tror nog jag har varit överallt nu och jag undrar, har ni en sån sovemask?
- Har du prövt på reiseaf..
- Ja, men ska jag vara ärlig så vill jag inte lägga en förmögenhet på att få sova. Jag vill ha något så enkelt som möjligt, som gör att det blir mörkt, jag tänker mig en liten lapp med snören, det är bra. Har ni kanske en sån?
- Nej, men vi har mask som du legger i frysen, som kyler ner öyene?
- .... Är det inte h å l i den?
- Jo..
För er som förstår så åkte jag istället hem och här sitter jag nu, dock ett par öronproppar (vem använder ens det? Den enda i världen jag känner är min far och varje gång jag tänker öronproppar så är det hans på byrån som dyker upp. Jag har ju alltid fått höra att det är mamma jag är lik men det kanske är som pappa som jag är), så nu är jag åtminstone ett steg närmare sömnlösöverkomligheten.
I nuet som är nu känner jag mig ändå nöjd, för jag har hindrat mig själv från att sova middag o c h och jag är faktiskt trött.
Men det som gör mig mer nöjd är att det går att lösa; jag har tillgång till en mörkt kökshandduk och jag har en gummisnodd som är väldigt töjbar. Och tanken på att jag nu ska konstruera något som inte kostar ca 200 nok, ser jag ändå som en vinst.
Det gäller helt enkelt att ha tålamod.
Eller så borde vi skaffa en större säng för uppenbarligen behöver någon av oss bli lite mindre i storlek.
Eller, så återgår jag återigen till att bli Skalman, med inbyggd ät och sovklocka. Jag får nog helt enkelt sova på saken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)