6 saker som 3 män kan åstadkomma

Jag vill först framföra att jag inte är den som lider av renlighets eller någon form av städmani.
Men jag gillar ordning och reda. Och jag hatar brödsmulor.

Jag kan t.ex tycka det är högst oangenämnt att byta sängkläder (mest med tanke på att naglarna är i vägen) och jag är väl inte drottningen av att diska efter varje måltid (jag och min man har överenskommet att han lagar mat, jag diskar) för det hade tagit en hel evighet då jag isåfall hade fått ägna större delen av min fritid till att polera glas och tallrikar då några äter väldigt mycket och väldigt ofta, som om allt skulle vara den sista måltiden, och av den förklaringen gör jag det bara inte.

Det bör ju även tilläggas att vi numera, efter min mans önskemål, mestadels äter med plastgafflar, "så att det inte blir lika mycket disk". Det är ju visserligen en fin tanke gentemot mig. Sen har jag ju faktiskt också införskaffat mig gula städerskehandskar. Är det kanske detta som fått mig till att bli den egentligen ovetande städerskan?
Kan jag få betalt för detta? KAN jag istället skicka detta inlägg till en klagoverksamhet för "vi städerskor"?

Men hursomhelst börjar jag bli något trött - i renlighetens ansikte utåt, besviken - och när mitt humör och tankesätt tenderar till å efterliknas med en utarbetad småsur kärring, då måste något göras för jag är ju fortfarande ung och vill inte pusta och stånka mig över vardagliga ting som kan medföra en trebarnsmammas trötthet.

1. Vi börjar med klassikern; "att alltid fälla upp toalettsitsen men att aldrig fälla ner den igen". Ett möjligt hot som bör framföras är att "sitter du inte ner och kissar ökar risken att få testikelcancer" (eftersom 90% av männen inte hör på det örat börjar jag ana att en kvinna kom på detta, en kvinna som är/var inne på samma spår som mig). DET FUNKAR INTE. Min man var väldresserad förr men efter att ha bott med honom och 2 män till under en period av 3 månader tycks den gamla hunden återgått i gamla vanor vilket har resulterat i att jag, kvinnan i huset, inte bara 1 gång, utan tredubbelt så många gånger får fälla ner en sits som inte bara medför en möjlig klämmning av fingrar/naglar utan även en stor hälsofråga då urin täcker mina händer 3 gånger mer än innan.
Jag är inte bitter, toalettstolen är helt enkelt kissfläckfärgad och jag vet inte hur jag ska råda bot på detta (har visserligen en plan som fungerar lite som "prickar du fel kommer en vibrerande impuls att färdas till din kropp"). Finns det regler på detta? En toalett bör kunna försvara sig! Och jag vill slippa frysa de gånger jag oberäknat sätter mig ner på en kall porslinskant.

2. Mäns idéer om att alltid vilja markera revir - inte bara som ovanstående utan även i form av yoghurtfläckar, saftfläckar, makaroner i vasken och havregryn på golvet (och under brödrosten). I don´t get it. Det blir liksom " Du har käkat makaroner och jag såg dig äta det förut, mycket riktigt, det ÄR du som är makaronmannen men snälla, du kan väl ta bort dom ur vasken när du ätit färdigt och inte en dag senare (då jag gör det)".

3. Alla män är djurvänner och det bästa husdjuret är de lättskötliga dammråttorna. Inget fel i det förutom att jag är allergisk mot damm.

4. Konsten att kunna må bra av att lämna brödsmulor på köksbänken. Min nya plan är att sopa ner alla brödsmulor på golvet och vänta på om det möjligtvis börjar växa formfranska där.

5. Fixeringen vid att sprida kläder från rummets början till sängen. Jag kan väl hålla med om att det är kallt på golvet men jag vill gärna undgå djupdyket som höll på att inträffa häromdagen då jag i sista stund fick fotfäste med en bit obeklätt golv samtidigt som jag såg mitt liv passera i revy och hur jag slutligen skulle ha landat platt fall med pannan rätt i en säng full med datortillbehör som förmodligen hade framkallat en skallning av pannan.

6. Brist på initiativtagande vad gäller att diska. Här kan jag väl medge att det kan vara mitt fel för diskborsten är ju faktiskt rosa.

Jag ska nu fortsätta planera vidare hur jag ska råda bot på detta och återkommer så fort tid och ork finnes.
Så länge ska jag försöka kurera mig så gott det går då jag fortfarande är sjuk, seriöst, kan man få bli frisk någon gång?!