fredag 13 januari 2012

Det finaste

Vad är det finaste du vet, det du allra bäst tycker om?
Vad är det som betyder mest, vad betraktas det som?
Är det att möta människor, få respons på att du finns?
Är det tanken på alla fina saker, som du alltid minns?


Är det det lilla leendet, den lilla glimten som du fick?
När du kände precis som du gjorde, den gången innan du gick?
Är det känslan av att känna, den känslan som du gör, 
när den allra finaste omkring dig, ditt hjärta berör?


Är det godheten du känner, av att ge allt du har att ge
När du i samma ögonblick, tacksamheten kan se? 
Är det när orden kommer från din mun, när du pratar från ditt hjärta
är det när du ger, det av motsatsen till smärta?


Eller är det de simpla ting, det lilla i din värld
som ger dig lyckoruset, av att vara i full färd;
att vara på gång, av att ge allt du har
allt det du har, av det finaste som finns kvar. 


Och av det finaste jag har kvar, 
av det finaste hos mig. 
Det vill jag ge till det finaste, 
det vill jag ge till dig. 
För ingenting betyder, så mycket som du gör. 
För dig gör jag aldrig, det som jag bör. 
Nej, för dig gör jag allt, allt jag verkligen vill, 
för dig gör jag allt, och ännu mer därtill. 


Det finaste jag vet, och det finaste för mig
det är tanken på att du är min
och att jag älskar dig. 

2 kommentarer:

  1. Har du skrivit denna? Satans vackert isåfall. Fick mig sugen på att skriva lite poesi själv.
    <3

    SvaraRadera
  2. Ja, denna har jag skrivit själv :) älskar å skriva dikter!

    SvaraRadera